Är USA nu för den krigspaus man röstat emot i FN?
USA:s utrikesminister Anthony Blinken träffade i fredags (3/11) Israels Benjamin Netanyahu, i lördags ledarna för bl a Egypten, Sudiarabien och Qatar, Palestinska Myndighetens president Mahmoud Abbas och i söndags Iraks premiärminister Mohammed Shia al-Sudani. Blinken har försöka sälja in idén om att Israels armé skulle ta "humanitära pauser" på Gazaremsan och att detta skulle bli en inledning till något slags förhandlingar.
Frågan som reser sig är: varför lade USA för två veckor sedan som enda land i FN:s säkerhetsråd in sitt veto mot resolutioner för precis sådana humanitära pauser? Hade USA inte gjort det så hade dessa resolutioner gått igenom.
Att man nu förespråkar det man röstade emot för två veckor sedan beror på att Biden, Blinken o co känner att man tappar i opinionen både inrikes och globalt, samt en osäkerhet inför vad Israels armé egentligen kommer att ställa till med.
Men hur ska USA med trovärdighet kunna uppträda som något slags neutral fredsmäklare i mellanöstern? Blinken och co har de senaste åren helt fokuserat på Ukraina och på konfrontation med Ryssland och Kina och mer eller mindre struntat i övriga världen. USA:s ryggmärgsreflex efter Hamas attack 7 oktober var att förklara att ”vi står bakom Israel”, ge grönt ljus till terrorbombningar mot Gaza, skicka mer vapen och parkera två hangarfartyg i medelhavet.
Det var inte särskilt otippat att detta utlöste en global flodvåg av vrede med miljoner demonstrerande, krigsförklaringar från olika arabiska milisgrupper och attacker mot amerikanska baser. Allt detta tillsammans med det viktigaste av allt för Joe Biden - fallande opinionsstöd – har fått USA:s regering att försöka ägna sig åt diplomati igen. Den första turnén för Biden/Blinken blev ett fiasko och avbröts i förtid – Jordaniens regering vägrade att överhuvudtaget träffa dem och Saudiarabiens Mohammed Bin Salman lät Blinken vänta en hel natt innan ett möte som inte ledde till nånting.
Nu försöker Blinken igen. Men hans ”humanitära pauser” har avvisats rakt av av arabledarna. De ställer omedelbar vapenvila som villkor för att förhandla om någonting. På den Israeliska sidan har man berusat sig på sin egen krigshets och varken hör eller ser omvärldens förfäran. Benjamin Netanyahu avvisar Blinken precis som han avvisar allt utom ett fullt stöd för en total etnisk rensning av Gazaremsan.
USA deltar på Israels sida i kriget med militära rådgivare, vapen och pengar och kan svårligen ikläda sig rollen som ”neutral medlare”. Den allmänna attityden från väst av att man är moraliskt överlägsen övriga världen och inte behöver lyssna eller kompromissa om nånting, samtidigt som västs ställning i själva verket är svagare än någonsin har också gjort att övriga världen i allt mindre utsträckning lyssnar på USA och EU. Kom ihåg att det var Kina som tidigare i år ledde förhandlingarna om ett återöppnande av diplomatiska förbindelser mellan Iran och Saudiarabien. USA och EU stod helt på sidan om.
Det enda som återstår är USA:s vanliga metod – hot och mutor. Egypten har säkert erbjudits miljarder dollar i blodspengar för att lockas att ta emot de palestinier som Israel vill fördriva från Gaza. Saudiarabien, Turkiet m flera erbjuds säkert nya leveranser av amerikanska vapen till reapris (även om USA:s lager börjar gapa allt mer tomma efter alla Ukrainaleveranser). I dagsläget är dock det folkliga trycket underifrån för stort för att arabländernas korrupta regeringar ska våga göra några kompromisser gentemot Israel.
Någon timme efter att Blinken i tv uttalat en varning till arabvärlden om att inte attackera amerikanska militärbaser så skedde nya drönarattacker mot just amerikanska baser. USA och EU:s globala ställning är försvagad och man försöker villrådigt hitta någon väg framåt. Men situationen är explosiv och riskerar att urarta till ett större regionalt krig. Blinken lär komma tomhänt hem från sin mellanösternturné, trots sin U-sväng i frågan om humanitära pauser.
