I år ställdes Doomsday Clock till 90 sekunder från midnatt, vilket beskrivs som ”det närmaste en global katastrof” mänskligheten någonsin varit. Doomsday Clock har skapats av Bulletin of the Atomic Scientist för att illustrera deras uppskattning av hur nära världen är ett kärnvapenkrig.
I Ukraina - efter Rysslands invasion 24 februari 2022 – strider nu soldater från USA och EU direkt emot ryska soldater. Tysklands utrikesminister AnnaLena Baerbock (tillhörande de gröna!) uttalade i januari i år att ”vi i Europa utkämpar ett krig emot Ryssland”.
I mellanöstern har motsättningarna efter Hamas attack 7 oktober nått bristningsgränsen. Israel genomför en massaker på civila och ett försök till etnisk rensning av Gazaremsan samtidigt som artilleribeskjutning mellan Israel och Hezbollah vid Libanons gräns skördat flera dödsoffer på båda sidor. Houtimilisen i Yemen liksom shiamuslimska grupper i Irak har förklarat krig emot USA och amerikanska baser i bl a Syrien har attackerats. Samtidigt har Israel genomfört bombräder i Syrien. Två stridsberedda amerikanska hangarfartyg befinner sig i medelhavet samtidigt som Ryssland genomför testkörningar av sina kärnvapen.
Risken för ett större regionalt krig i mellanöstern som kan dra in såväl USA som Turkiet, Iran och Ryssland är överhängande.
I stilla havet har spänningarna mellan USA och Kina successivt ökats, och amerikanska politiker från både demokratiska respektive republikanska partiet genomförde i april i år ett ”krigsspel” i kongressen som simulerade krig mot Kina. Olika krishärdar; vare sig det rör sig om Ukraina, Taiwan eller Palestina; tenderar att polariseras utifrån två block: USA/EU på ena sidan och Kina/Ryssland på den andra. Olika krishärdar tenderar också att allt mer haka i och relatera till varandra.
Om vi objektivt betraktar allt detta måste vi dra slutsatsen att trenden just nu pekar mot ett tredje världskrig.
Vi ser tv-bilderna, vi förfäras, men vi vet inte vad vi ska göra. Vi hoppas att allt ska gå över, vi hoppas att världens makthavare ska sansa sig. Men tror du på allvar att det kommer att ske? Kommer Netanyahu att ändra sig? Kommer Putin, Scholtz eller Jingpin att sätta stopp för den våldsspiral som snurrar allt snabbare? Är Joe Biden överhuvudtaget förmögen att förstå världsutvecklingen längre? Eller är det så att vanligt folk måste engagera sig? Kan vi göra något?
Först och främst – hur kan vi förstå vad som händer och varför de militära konflikterna eskalerar? Varför verkar det som att all diplomati bryter samman och de mest hysteriska krigshetsarna får bestämma utvecklingen?
Förklaringen ligger i att världen just nu går igenom de största omvälvningarna på hundra år. De gamla makterna, USA och Europa, tappar inflytande i samma takt som den relativa vikten för Kina, Indien, Ryssland m flera länder ökar. USA stod 1945 för mer än hälften av världens produktion – idag har siffran sjunkit till under 17%. EU-länderna stod för 36% av världsekonomin 1960, idag är det 22%. Kinas produktion har samtidigt vuxit till drygt 28% av världsproduktionen. Den amerikanska dollarns ställning som ett slags världsvaluta utmanas allt mer av Kina, Ryssland, Indien, Brasilien med flera vilka allt mer handlar i egna valutor och utforskar alternativ till dollarn.
Ett slående exempel på västs minskande inflytande var det historiska avtal om återupprättande av diplomatiska förbindelser som slöts mellan Saudiarabien och Iran 10 mars i år. Avtalet förhandlades fram i Peking under Kinas medling. USA och EU som historiskt varit de självklara ledarna för dylika förhandlingar stod nu plötsligt helt på sidan om utan något inflytande alls.
Känslan av att tappa inflytande och att tappa kontrollen är vad som ligger bakom de hysteriska tongångarna i väst. USA försöker klamra sig fast vid positionen som världsdominant. Landet är som en sårad tiger vilken allt mer okontrollerat och desperat slår omkring sig åt olika håll. ”Lösningen” har blivit militär upprustning. 2022 ökade världens militära utgifter med 3,7% till 2240 miljarder dollar, den högsta siffran någonsin. i Europa var ökningen av de militära utgifterna den kraftigaste på trettio år.
Nu behövs en global antikrigsrörelse
Miljoner har de senaste veckorna demonstrerat runt om i världen emot Israels terrorbombningar av Gaza och detta har redan haft effekt. Från att från början ha betonat att ”vi står bakom Israel” har USA:s regering nu ändrat sin retorik till att prata om ”humanitära pauser” och att till viss del distansera sig från Netanyahu. De härskande eliterna har ett oerhört svagt och bräckligt stöd och framförallt Europa och USA befinner sig i djup politisk kris.
Hamnarbetare i Barcelona och transportarbetare i Belgien har beslutat att vägra lasta eller transportera vapen till Israel. EU:s makthavare är i dagslläget en sorglig samling, totalt underdåniga amerikanska regeringens krigshets. Men om fackföreningar i hela Europa skulle ta efter skulle makthavarna snabb tvingas komma på andra tankar.
Protester underifrån kommer att tvinga fram förändring, nya politiker och partier. Om vi inte gör någonting är risken stor att extremister av olika slag får fler anhängare, att terrordåd och kaos ökar. Särskilt ungdomar måste hitta ett sätt att organisera sig på ett vettigt sätt för sin framtids skull. Alla miljoner människor som undrar ”herregud, var är världen egentligen på väg?” måste fås att inse att de inte är ensamma med dessa tankar – det är vi som är majoriteten!
Det vi måste göra är:
- Utforma bra och intressant informationsmaterial som förklarar vad som händer och visar hur vi kan bryta trenden mot ett nytt världskrig
- Organisera protestmöten
- Organisera antikrigskampanjer på nätet och prida antikrigsbudskapet på alla sätt i sociala media.
- Organisera demonstrationer.
- Knyta kontakter med antikrigsorganisationer runt om i hela världen med målet att organisera globala protestdagar med parollen ”stoppa tredje världskriget”.
- Om det blir nödvändigt organisera strejker, bojkotter och andra kampanjer för direkt ekonomisk påtryckning på makthavarna.
- Det säger sig självt att för att ovanstående ska lyckas behöver en demokratisk kampanjorganisation byggas upp, med lokalföreningar osv.